svarta dagar följs av vita nätter

Jag är så van vid att ha en mjuk och varm kropp bredvid mig i en stor säng. En kropp man kan burra in sig i, sluta sig om och känna den underbara.
Och när jag helt plötsligt ska jobba sovande natt, så kan jag inte somna. Jag ligger på en smal och hård soffa ( man kan vika ut den till en stor säng, men jag gör aldrig det. vad är poängen med stora sängar när man sover ensam?) jag vrider och vänder på mig. Inget är skönt. Det är varmt. Kastar av mig täcket och fryser. Tar på mig täcket igen. Jag vill burra in mig i Sannes hud men kan inte. Ligger med huvudet nere från soffkanten och benen på väggen. Jag låtsas att jag går många mil på väggen. Vill lyssna på 'Have you passed through this night?' hela natten men vågar inte hämta min ipod. Försöker lägga mig i fosterställning i den minimala soffan, drar täcket över huvudet. Tittar på klockan 03:48 visar den. Jag suckar djupt och somnar.