Helt plötsligt är klockan halv två och det känns som om jag inte har gjort något alls idag.
Helt plötsligt känns det som om jag sitter i den vänstra halvan av den vita soffan dag ut och dag in.
Helt plötsligt ringer telefonen kvart över sju en måndagskväll och säger att jag är erbjuden en tjänst som jag snabbt tackar ja till.
Helt plötsligt saknar jag att bli andfådd efter ha gått i tusen trappor i ett höghus i Hamburg.
Helt plötsligt så har det gått ett halvår och en dag tillsammans med Sanne.
Jag vill titta på stjärnorna inatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar