när jag vid tjugo över elva igår kväll var så trött att jag inte ens kunde hålla ögonen öppna insåg jag att det nog var tid för att sova. jag minns verkligen inte när jag la mig så tidigt. helt plötsligt blev klockan sju och jag hade inte sovit alls under hela natten. utan sov gott i två timmar imorse, sen ringde väckarklockan och det var dags att gå upp.
det går verkligen inte att sova utan henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar