men jag fick ju ändå ett fint paket, med fina saker i.

innan jag kom till jobbet kände jag att något var helt fel. och när jag väl kom dit så ville jag bara packa mina saker gå därifrån och aldrig aldrig mer återvända. med en klump lika stor som stenen som vi brukade hänga på 06 i magen, svullna ögon och fläckiga kinder så jobbade jag ändå med ett leende på läpparna. jag slarvade bort mitt skånekort också. och pappa sa att han var sjukskriven (jag visste det, jag kände det på mig) jag hoppas verkligen att det blir bättre och att han inte sjunker mer. jag borde sova, sätta väckarklockan på nio typ, vara fin syster och baka tårta imorgon osv. men jag vill kunna vakna tidigt utan den hemska signalen.

och grattis fina bror som fyller 18!